Vår mentala inställning

Förra veckan var jag på kick-off i England med det företag jag jobbar för. Det var tre fullspäckade dagar med intressanta presentationer och workshops. En av presentationerna hölls av engelsmannen Steve Smith som tog OS-brons i höjdhopp i Atlanta 1996.

Vad var det som gjorde att han, en medelbra, relativt kort höjdhoppare, lyckades komma så långt på vägen mot sitt uppsatta mål? Jo, det var hans mentala inställning. Han står där på det fullpackade arenan. Det är varmt. Det är ögonblicken han har tränat för i fyra år. Ingen i publiken, utom hans släktingar, klappar händerna. Han har missat första försöket och hans konkurrenter har klarat höjden. Ändå lyckas han intala sig själv att han ska klara det. Han spelar upp det perfekta hoppet gång på gång i sitt huvud, ser för sig själv hur han får den perfekta ansatsen och hur han glider över ribban med god marginal. Han ser det i huvudet och sedan gör han det. På riktigt.
http://www.blogger.com/img/blank.gif
Steve Smith talade om vikten av att välja bort och sluta ödsla energi på det vi inte kan kontrollera och fokusera på de saker vi faktiskt kan styra. Även om detta gällde sportvärlden kan många paralleller dras till företagsvärlden och till våra personliga mål. Det som alla som lyckas har gemensamt är deras inställning och deras passion.

När jag trollbundet lyssnat på denna man i en timme trodde jag verkligen att jag skulle kunna nå varenda mål jag sätter upp för mig själv. Tänk om man kunde ha en liten Steve Smith på axeln som peppade en varje dag. Men det är väl det som är konsten, att bli sin egen Steve Smith...

Titta gärna här för att få mer inspiration

Gott nytt år - bokslut och nya chanser

Årets nästa sista dag. Det är något speciellt med årsskiften. Som om vi på något sätt får en ny liten chans att börja om med våra liv. Ändra på sånt som vi har gjort fel och komma igång med sånt vi så länge velat men inte hunnit, orkat eller helt enkelt inte kommit oss för. Men också ett perfekt tillfälle att se tillbaka på året som gick och fundera över sånt som varit bra och mindre bra. Vad som fått oss att må bra och mindre bra.

I början av veckan var övriga familjen bortrest några dagar och jag fick några timmar för mig själv att verkligen fundera på det här. Eftersom jag alltid tänker bättre när jag skriver hämtade jag papper och penna och gjorde ett bokslut för året som gått. Kan verkligen rekommenderas. Insåg att det hänt en hel del stora saker i mitt liv. Inte bara yttre utan framför allt inre. Och det blev så tydligt vilka saker jag vill ta med mig och bygga på inför nästa år. Men även vilka saker jag måste säga nej till eller ändra förhållningssätt till, hur svårt det än kan vara.

Imorgon är det dags för nyårsfest med kära vänner. Dags för nyårslöften och champagne. Tror jag skippar det vanliga nyårslöftet om mer träning den här gången och lovar att vara sann mot mig själv istället. Gott nytt år på er! Hoppas ni får en bra avslutning och en härlig början på det nya året!

Ge dig själv en klapp i ryggen

Åtta dagar kvar till jul... Åtta dagar och ingen direkt julkänsla i sikte.
- När ska vi egentligen julpynta? frågade min dotter igår kväll och jag insåg att det borde vi nog redan börjat med för länge sedan. Får ta tag i det ikväll.
Såg sedan att julkorten skulle vara postade redan idag för att hinna fram och jag har inte hunnit skriva ett enda julkort, ännu mindre köpa julfrimärken.
Och så var det de där julklapparna jag tänkt köpa men inte hunnit...

Men nej, nu får det vara nog! Kan vi inte bara vara glada för allt det vi ändå hinner. Har ju faktiskt hunnit baka lussebullar och gjort pepparkakshus och köpt en hel del julklappar i år. Det är väl bra det, eller hur? Inte fokusera på allt man inte har gjort och aldrig kommer hinna. För vem är det egentligen som sätter upp alla krav? Inte barnen direkt. Utan just det, vi själva.

Tror ta mig sjutton jag slå klackarna i taket på jobbets julfest nästa vecka och klappa mig själv i ryggen för allt jag faktiskt hunnit och gjort bra i år! Det är ju faktiskt en hel del, om man tänker efter. Det får bli veckans uppmaning: ge dig själv en klapp i ryggen, för (som de säger i reklamen): det är du värd!

Koll på Tranströmer

Nobeltider... Hittade den här bra artikeln ur Vi läser om man snabbt vill få lite koll på vad årets Nobelpristagare egentligen har skrivit:

"Artikel ur Vi läser"

Se även:

Provläs Dikter och prosa 1954-2004 av Tomas Tranströmer
Gillar speciellt "Stenarna" på sidan 28.


PS. Funderar på om det faktum att Tranströmer fyller år samma dag som mig kan ses som ett positivt tecken när det gäller mitt eget skrivande... Jo, så måste det vara. Det måste vara ett tecken! ;-)

Recension av filmen En dag

Så kom jag äntligen iväg på bio och filmen En dag. Kändes som att jag såg den två månader efter alla andra men den gick åtminstone fortfarande.. Bokupplevelsen hade hunniit svalna något, men det dröjde inte länge där i biomörkret innan allt kom tillbaka igen. Måste säga att det är en konstig känsla att se en film baserad på en bok man älskar, i synnerhet när filmen som i det här fallet följer boken så maniskt.

Hela första delen av filmen kändes det inte som att jag var på bio. Det kändes som att filmen på något sätt bara var en kommentar till boken. I varje scen satt jag och alla som läst boken inne med så mycket mer information. I varje scen visste jag vad de tänkte, vad som hände precis innan och vad som skulle följa. Jag studerade hur de hade löst det scentekniska och irriterade mig på vad de tagit bort. Och jag funderade hur de som inte läst boken förstod någonting om vad som egentligen hände inom Emma och Dexter.

Samtidigt måste jag medge att jag satt med ett leende på läpparna genom hela filmen (utom i slutet när jag faktiskt grät). Anne Hathaway och Jim Stuart känns verkligen som Emma och Dex. Speciellt Emma som man verkligen känner för. Men även Dexter ju längre in i filmen man kommer. De tjugo åren passerar snyggt genom olika klädstilar och frisyrer och vi åldras och mognar tillsammans med karaktärerna. Den sista tredjedelen av filmen glömmer jag faktiskt att jämföra boken.

Jag känner att jag ändå tycker mycket om den här filmen och att den förtjänar att ses igen. Utan att hela tiden bli jämförd med den helt underbara boken.

Relationer och belöningar

Har jobbat grymt hårt de senaste två veckorna. Så där så att jag ätit lunch över datorn på jobbet och suttit med datorn i knäet på kvällar och tidigare mornar. Har fortfarande riktigt mycket att göra och hade egentligen inte alls tid att åka in till stan för att äta lunch med en gammal jobbarkompis idag. Men så tänkte jag, nej, jag måste få ta mig tid att bara umgås och ha trevligt ibland också. Vad är vi i slutändan om vi inte har vänner, om vi inte underhåller våra relationer? Så jag släppte jobbet helt för några timmar och hade hur trevligt som helst och fick dessutom massor av ny energi plus lite distans till alla projekt.

När jag ändå höll på gick jag in på Åhlens och köpte ett lite för dyrt Snö-halsband till mig själv också. Som belöning för att jag jobbat så hårt den sista tiden. Är annars så dålig på att berömma mig själv. Det är så lätt att bara jaga vidare mot nästa mål utan att stanna upp och uppskatta det vi redan har gjort. Ska försöka bli bättre på det. Och på att prioritera relationer. Utan dem är vi ju i slutändan ingenting..

Semesterkänslan

För några dagar sedan kom jag hem från en skön solsemester med familjen. Att befinna sig mitt i solen, vid poolen eller på en strand med fötterna nerstuckna i den varma sanden och höra vågorna från havet som kastades mot land... Det var som balsam för själen. Det var länge sedan en semester kändes så avkopplande. Jag släppte alla krav och måsten och var för en gångs skull verkligen närvarande. Här och nu. Ingen dator. Ingen telefon. Bara jag, familjen och en glass i solen.

Så kommer man hem. Landar mitt i natten och kastas nästa morgon iväg tll skola, dagis och jobb. Under en förmiddag lyckas jag behålla den avslappnade känslan men när jag går hem igen på kvällen har pulsen redan stigit avsevärt. Hur ska man göra för att inte alltid falla in i stressen och de självuppsatta kraven? Yoga.. Mindfulness....? Det hjälper nog, men ofta bara för stunden (för mig). Jag skulle vilja vara lugn och avslappnad och full av energi jämt. Ta mig tid för barnen. Inte freaka ut när arbetsbördan på jobbet växer. Vara precis så som jag var på semestern. Hur gör man? I praktiken?

Började läsa Lyckan, kärleken och meningen med livet på semestern. Älskade den från första sidan. Kanske kan jag hitta svaret där:-)

Trevlig helg allihop!