Nu är Revansch 2010 här - antologin där jag och 25 andra författare deltar med en mängd spännande, tänkvärda och roliga texter.
Vår fjärde medlemsantologi innehåller dikter, noveller, berättelser, kåserier och krönikor av 26 av SkrivarSidans medlemmar. Några av författarna är etablerade och andra är debutanter. Nästan alla kräver revansch för refuseringar de fått utstå.
Läs mer
Beställ boken här
fredagen den 3:e september 2010
torsdagen den 19:e augusti 2010
Bokmässan närmar sig
Har bokat tågbiljetterna, har fixat boendet...
Har gått in på hemsidan och planerat besöket...
Sett vilka författarpresentationer man bör se,
vilka montrar och seminarier man ska besöka...
Men ändå, vill bara gå runt, insupa ljuden,
färgerna, beundra, lära, få inspiration
- inför en ny spännande skrivhöst
Har gått in på hemsidan och planerat besöket...
Sett vilka författarpresentationer man bör se,
vilka montrar och seminarier man ska besöka...
Men ändå, vill bara gå runt, insupa ljuden,
färgerna, beundra, lära, få inspiration
- inför en ny spännande skrivhöst
torsdagen den 24:e juni 2010
Revansch 2010

Det är inte helt lätt att hinna skriva när man är mammaledig trebarnsmamma... Därför är jag så glad för de antologier som jag får tillfälle att vara med i med lite kortare texter.
Under hösten kommer Skrivarsidans nästa antologi Revansch 2010 där jag medverkar med ett antal tänkvärda texter - både dikter och en kortnovell.
Läs mer här
måndagen den 7:e juni 2010
För Lydia
Visst är det skönt med böcker som man kommer direkt in i, som man redan är hemma i och där man känner karaktärerna. Jag håller just nu på att läsa För Lydia av Gun-Britt Sundström från 1973. Det är en omarbetning av Hjalmar Söderbergs underbara kärleksroman Den allvarsamma leken från 1912, men här skriven ur kvinnans perspektiv. För några år sedan såg jag Den allvarsamma leken på Stockholms stadsteater med Gustaf Skarsgård och Livia Millhagen i huvudrollerna - och älskade den även då.
För Lydia är även den en härlig skildring av Stockholm men handlingen är flyttad 60 år fram i tiden till 50-, 60- och 70-talet. Redan när jag läste Den allvarsamma leken slogs jag över hur mycket som ännu är detsamma. Även om det borde ha blivit allt lättare för kvinnan att själv styra sitt liv visar boken hur gamla fördomar lever kvar. Att t ex pappan får huvudansvaret för Lydias och hennes äldre makes dotter anses väl till och med i vår tid som lite konstigt.
Jag har varit fast från sidan ett, språket är lättsamt och drivande. Det känns som ett kärt återseende och det är mycket intressant att här få del av historien från Lydias sida. Hennes funderingar kring kärlek och längtan. Dessutom blir jag riktigt sugen på att damma av förlagan och läsa den igen.
För Lydia är även den en härlig skildring av Stockholm men handlingen är flyttad 60 år fram i tiden till 50-, 60- och 70-talet. Redan när jag läste Den allvarsamma leken slogs jag över hur mycket som ännu är detsamma. Även om det borde ha blivit allt lättare för kvinnan att själv styra sitt liv visar boken hur gamla fördomar lever kvar. Att t ex pappan får huvudansvaret för Lydias och hennes äldre makes dotter anses väl till och med i vår tid som lite konstigt.
Jag har varit fast från sidan ett, språket är lättsamt och drivande. Det känns som ett kärt återseende och det är mycket intressant att här få del av historien från Lydias sida. Hennes funderingar kring kärlek och längtan. Dessutom blir jag riktigt sugen på att damma av förlagan och läsa den igen.
onsdagen den 26:e maj 2010
Lev nu!
Fick ett märkligt dödsbesked idag. Via Facebook av alla ställen. En man som betydde väldigt mycket för mig när jag var barn och som gick bort redan 2006.
Han var en sådan där person som jag träffade på någon gång på stan vart femte år, kanske mailade till någon gång och som jag alltid tänkte att honom ska jag träffa någon gång. Som jag skulle ta mig tid att sitta ned och prata med om alla fina minnen vi hade tillsammans. Men jag hann aldrig.
Nu tittar jag istället på de mer än 25 år gamla fotografierna och inser att han ändå lever kvar inom mig. I de sköna frukoststunderna i trädgården, i skidfärderna på kalfjället och i boccia-stunderna på landet. Kanske kan jag använda några av våra stunder i mitt skrivande, kanske kan hans speciella humor få komma tillbaka i någon av mina karaktärer. Kanske kan det påminna oss alla om att komma ihåg att leva NU.
Han var en sådan där person som jag träffade på någon gång på stan vart femte år, kanske mailade till någon gång och som jag alltid tänkte att honom ska jag träffa någon gång. Som jag skulle ta mig tid att sitta ned och prata med om alla fina minnen vi hade tillsammans. Men jag hann aldrig.
Nu tittar jag istället på de mer än 25 år gamla fotografierna och inser att han ändå lever kvar inom mig. I de sköna frukoststunderna i trädgården, i skidfärderna på kalfjället och i boccia-stunderna på landet. Kanske kan jag använda några av våra stunder i mitt skrivande, kanske kan hans speciella humor få komma tillbaka i någon av mina karaktärer. Kanske kan det påminna oss alla om att komma ihåg att leva NU.
fredagen den 21:e maj 2010
Sol, vind och skrivtorka
Sol, sol och sol. Man får ju inte ett enda vettigt ord skrivet. Tangenterna klibbar under fingrarna och jag måste ideligen springa till köket för att hälla i mig ännu ett glas med vatten. Hjärnans tankar är sega och degiga och huvudet dras liksom ned mot solstolens huvudstöd. Där slumrar jag till en stund och drömmer.
Drömmer mig långt bort från skrivbordet. Drömmer mig bort till semestern. Plötsligt befinner jag mig mitt i ett drama där min gamla gymnasielärare helt otippat bjuder upp mig till en stillsam tryckare. Och där kommer mamma och talar om för mig att hon väntar trillingar. Vår hamster har förvandlats till en jätteråtta - som helt utan förvarning rycker gymnasieläraren ur mina armar. Vilken story! Helt makalös och fullständigt underbar.
När jag vaknar kastar jag mig över datorn. Det gäller att skriva ned sådana här skruvade sagor som bara min drömmande, överhettade hjärna kan koka ihop. Vilken otrolig kreativitet vi besitter och som vi inte ens kan styra över. Medan vi sover formas de mest fantastiska historier för att på så sätt bearbeta våra vakna liv.
Så ta vara på dina drömmar, de är nyckeln till ditt vakna jag:-)
Drömmer mig långt bort från skrivbordet. Drömmer mig bort till semestern. Plötsligt befinner jag mig mitt i ett drama där min gamla gymnasielärare helt otippat bjuder upp mig till en stillsam tryckare. Och där kommer mamma och talar om för mig att hon väntar trillingar. Vår hamster har förvandlats till en jätteråtta - som helt utan förvarning rycker gymnasieläraren ur mina armar. Vilken story! Helt makalös och fullständigt underbar.
När jag vaknar kastar jag mig över datorn. Det gäller att skriva ned sådana här skruvade sagor som bara min drömmande, överhettade hjärna kan koka ihop. Vilken otrolig kreativitet vi besitter och som vi inte ens kan styra över. Medan vi sover formas de mest fantastiska historier för att på så sätt bearbeta våra vakna liv.
Så ta vara på dina drömmar, de är nyckeln till ditt vakna jag:-)
måndagen den 17:e maj 2010
Grannsjälar - vad är det för ord?
När jag skriver på en text - det kan vara en roman, en novell eller dikt grubblar jag alltid länge på titeln (ju längre text desto längre fundering). Det ska ju helst vara en titel som speglar och binder samman innehållet, men som ändå inte säger för mycket. Lite klurig får den gärna vara också. Så att man liksom får en aha-upplevelse när man läst färdigt texten och först då verkligen förstår titeln.
Som i "Kära vänner" som handlar om två ungdomar som är vänner men som egentligen är kära i varandra... Min andra boktitel funderade jag mig nästan sömnlös över. Tre grannar, till synes helt olika och i olika faser i livet, vars själar binds samman så att de får en enormt stor inverkan på varandras liv. Jag hade jättesvårt att hitta en bra titel, ett bra ord - så till slut uppfann jag ett själv. Grannsjälar. (Tänk om man kunde skapa ett eget lexikon med bara ord som man hittat på själv.)
I mitt fall nappade förlaget på mitt titelförslag. Annars är det väl så att det oftast är förlagen som väljer en säljande titel. Så jag kanske borde sluta grubbla och börja skriva något vettigt istället. Måste bara grubbla lite på vad jag ska skriva om :-)
Som i "Kära vänner" som handlar om två ungdomar som är vänner men som egentligen är kära i varandra... Min andra boktitel funderade jag mig nästan sömnlös över. Tre grannar, till synes helt olika och i olika faser i livet, vars själar binds samman så att de får en enormt stor inverkan på varandras liv. Jag hade jättesvårt att hitta en bra titel, ett bra ord - så till slut uppfann jag ett själv. Grannsjälar. (Tänk om man kunde skapa ett eget lexikon med bara ord som man hittat på själv.)
I mitt fall nappade förlaget på mitt titelförslag. Annars är det väl så att det oftast är förlagen som väljer en säljande titel. Så jag kanske borde sluta grubbla och börja skriva något vettigt istället. Måste bara grubbla lite på vad jag ska skriva om :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)