Ett eget universum

Var på ett seminarium om sociala medier tidigare i veckan. Ni vet bloggar, Facebook, Twitter och allt vad det heter. Ett helt nytt universum, som länkar samman människor med likvärdiga intressen, över hela jorden. Föredragshållaren själv hade över 2000 kontakter på Facebook och var ständigt uppkopplad och aktiv i diverse sociala medier.

Så var det en av deltagarna som kom med en skön kommentar: "Men när jag skriver vill jag stänga ute resten av världen och bara vara i mitt eget universum".
Seminarieledaren blev tyst en stund, men konstaterade sedan att vi alla är olika. Och det är väl underbart att vi är det. Men jag kan så väl förstå vad hon menar med att stänga världen ute.

Jag har också ett behov av att stänga ute resten av världen, speciellt när jag skriver. Då är jag jättekänslig. Texten måste liksom blöda ut ur mig för att det ska bli bra. Och jag blir superpåverkbar. Om jag då skulle hålla koll på allt som skrivs på Facebook och sägs på radio etc samtidigt skulle jag falla ihop och inte kunna skriva en enda vettig rad. Det kan räcka med att telefonen ringer så spricker allt.

Musik kan funka, om det är rätt musik och för att komma i rätt stämning. Men oftast vill jag bara ha det tyst omkring mig. Där, i min egen bubbla skapar jag en egen värld och orden rinner ur mig. Men det gäller förstås bara skönlitterärt skapande. Och när jag skrivit min sista punkt loggar jag gärna på igen. Kopplar upp mig mot omvärlden och låter mig bekräftas..

Kommentarer

Populära inlägg