Lev nu!
Fick ett märkligt dödsbesked idag. Via Facebook av alla ställen. En man som betydde väldigt mycket för mig när jag var barn och som gick bort redan 2006.
Han var en sådan där person som jag träffade på någon gång på stan vart femte år, kanske mailade till någon gång och som jag alltid tänkte att honom ska jag träffa någon gång. Som jag skulle ta mig tid att sitta ned och prata med om alla fina minnen vi hade tillsammans. Men jag hann aldrig.
Nu tittar jag istället på de mer än 25 år gamla fotografierna och inser att han ändå lever kvar inom mig. I de sköna frukoststunderna i trädgården, i skidfärderna på kalfjället och i boccia-stunderna på landet. Kanske kan jag använda några av våra stunder i mitt skrivande, kanske kan hans speciella humor få komma tillbaka i någon av mina karaktärer. Kanske kan det påminna oss alla om att komma ihåg att leva NU.
Han var en sådan där person som jag träffade på någon gång på stan vart femte år, kanske mailade till någon gång och som jag alltid tänkte att honom ska jag träffa någon gång. Som jag skulle ta mig tid att sitta ned och prata med om alla fina minnen vi hade tillsammans. Men jag hann aldrig.
Nu tittar jag istället på de mer än 25 år gamla fotografierna och inser att han ändå lever kvar inom mig. I de sköna frukoststunderna i trädgården, i skidfärderna på kalfjället och i boccia-stunderna på landet. Kanske kan jag använda några av våra stunder i mitt skrivande, kanske kan hans speciella humor få komma tillbaka i någon av mina karaktärer. Kanske kan det påminna oss alla om att komma ihåg att leva NU.
Kommentarer