För Lydia

Visst är det skönt med böcker som man kommer direkt in i, som man redan är hemma i och där man känner karaktärerna. Jag håller just nu på att läsa För Lydia av Gun-Britt Sundström från 1973. Det är en omarbetning av Hjalmar Söderbergs underbara kärleksroman Den allvarsamma leken från 1912, men här skriven ur kvinnans perspektiv. För några år sedan såg jag Den allvarsamma leken på Stockholms stadsteater med Gustaf Skarsgård och Livia Millhagen i huvudrollerna - och älskade den även då.

För Lydia är även den en härlig skildring av Stockholm men handlingen är flyttad 60 år fram i tiden till 50-, 60- och 70-talet. Redan när jag läste Den allvarsamma leken slogs jag över hur mycket som ännu är detsamma. Även om det borde ha blivit allt lättare för kvinnan att själv styra sitt liv visar boken hur gamla fördomar lever kvar. Att t ex pappan får huvudansvaret för Lydias och hennes äldre makes dotter anses väl till och med i vår tid som lite konstigt.

Jag har varit fast från sidan ett, språket är lättsamt och drivande. Det känns som ett kärt återseende och det är mycket intressant att här få del av historien från Lydias sida. Hennes funderingar kring kärlek och längtan. Dessutom blir jag riktigt sugen på att damma av förlagan och läsa den igen.

Kommentarer

Populära inlägg