De gula löven

Hösten är här och kylan smyger sig helt abrupt och objudet på en. Tjockare jacka, stor halsduk på väg till bussen. Grannarna som man i somras slängde ord med över häcken ser man knappt skymten av. Jag går ut för att slänga soporna och grips av det totala MÖRKRET. "Snart är det jul" säger Bill. "Boka in en resa så har du något att se fram emot" säger Bull. Men. Tänk om jorden exploderar om en vecka och jag bara har gått runt och längtat efter något som kommer sen?

Så jag köper en ännu tjockare jacka och en bunt färgglada ljus på väg hem från jobbet. Tänker att jag i alla fall ska ge hösten en chans. Behandla den med lite respekt. Jag ska prova att mysa in hösten. Kura under en filt, sparka i löven. I tre månader ska jag ändå leva med den, i den, andas dess luft. Men ändå...

De gula löven
vissnar på trädens grenar
Vem kan klandra dem?


(haikudikt ur Grannsjälar)