Det ljuva 90-talet

Lyssnar på Roxette och minns det ljuva 90-talet. Tid är konstigt. Plötsligt är det jag som har blivit den där medelålders damen som har en hel generation vuxna under mig som är 20 år yngre. Men jag är ju ändå samma, eller hur? Lite mer erfaren. Lite mer ärrad... men jag vet precis hur det var att vara 21 år och totalt förvirrad, tvärsäker, nyförälskad och veta att hela livet ligger framför en.

Så plötsligt har halva livet gått och man är lite mindre säker och lite mer medveten om att varje dag är viktig. Att varje dag faktiskt kan vara den sista. Så vad är det som är viktigt för mig? Vad är det som är viktigt för de runt omkring mig? Ska fundera lite på det idag.