Musik och lustgas

Var ute och sprang idag - för andra gången på två veckor (säkert supersällan för vissa, men rätt bra för en trebarnsmamma tror jag...) Så här års, i den här temperaturen är det faktiskt riktigt behagligt - inte minst med tanke på alla kalorier man vet att man gör av med inför stundande strandsäsong.

Idag tog jag för en gångs skull mina stora hörlurar med huvudbåge (eftersom de små ändå aldrig stannar kvar i öronen mer än två minuter) och lyssnade på riktiga upptempo-låtar hela rundan. Tänk vilken skillnad det gör med bra musik! För mig som sprungit åtskilliga gånger utan någonting i öronen (eller med små hörlurar som bara ramlar ur) var det som att komma till himmelriket.

Av någon anledning kom jag att tänka på min tredje förlossningen då jag provade lustgas för första gången (till barnmorskornas stora förvåning) ... Jag förde bara munstycket över näsan och munnen och andades några djupa andetag och vips var jag inlindad i mjuk bomull. Smärtan liksom bleknade bort i ett helt hanterbart töcken...

Precis som musiken gör de jobbiga uppförsbackarna, svetten och flåsningarna så mycket enklare att stå ut med... Hur som helst lär jag springa till musik i fortsättningen. Har dessutom laddat ner en app som genom GPS håller reda på hur långt jag sprungit. Tekniken går onekligen framåt. Hur klarade sig folk för i tiden?