Charlotte Ekbom

Charlotte Ekbom

fredag 9 september 2016

Konsten att höra hjärtslag

Har du någonsin upplevt att du läser en bok precis när du bör läsa den? Du kanske har tänkt läsa den under en längre tid, men det har inte blivit av utav olika anledningar. Och så när du äntligen får tag i den där boken och börjar läsa i den känns det som att det är just nu, i det här ögonblicket, beroende på vad som händer i livet i övrigt, du skulle läsa den.

Jag fick tips från flera håll att läsa "Konsten att höra hjärtslag" av Jan-Philipp Sendker och fick just den känslan när jag såg det fina omslaget och började läsa de första orden.

Boken handlar om Julia Win som söker efter ledtrådar om sin försvunna pappa. Julias pappa, Tin Win, som spårlöst försvann en morgon utan att säga något till sin familj. När så ett kärleksbrev hittas, som Julias pappa skrivit till en burmesisk kvinna för länge sedan, bestämmer sig Julia för att lämna New York och bege sig på en resa. Hon åker till den lilla byn som hennes pappa kommer ifrån - utan att egentligen ha en aning om vad hon kommer hitta där.

Vi får följa Julia när hon träffar burmesen U ba, som berättar historien om den blinde pojken Tin Win och och flickan Mi Mi med de missbildade fötterna. Det här är en bok om verklig kärlek som sitter i djupet av hjärtat, som inte behöver bevisas och där fysiska avstånd inte utgör något hinder.

Här är ett at många fina citat i boken:

"Do you believe in love? Of course I am not referring to those outbursts of passion that drive us to do so and say things we will later regret, that delude us into thinking we cannot live without a certain person, that set us quivering with anxiety at the mere possibility we might ever lose that person - a feeling that impoverishes rather than enriches us because we long to possess what we cannot, to hold on to what we cannot. No, I speak of love that brings sight to the blind. Of a love stronger than fear. I speak of a love that breathes meaning into life, that defies the natural laws of deterioration, that causes us to flourish, that knows no bounds."

Jag läser och gråter, förundras över hur märkligt, hemskt och fantastiskt livet kan vara. Jag är ganska säker på att den här romanen kommer att ligga på min egen personliga topplista under lång, lång tid.

Inga kommentarer: