Bara vanligt vatten

Har just läst ut Kajsa Ingmarssons "Bara vanligt vatten". Flytet i språket och många cliffhangers (i dubbel bemärkelse då boken även innehåller en bok i boken) gör det svårt att inte vilja läsa vidare. Och när jag till slut lägger boken ifrån mig saknar jag faktiskt några av karaktärerna. Trots att jag från början tyckte de var så ytliga och banala.

Det är roligt också att få "följa med" i en bestsellerförfattares vardag. Kan tänka mig att huvudpersonen i boken, Stella, har sina likheter med Ingmarsson som väl inte heller är så flitigt recenserad på tidningarnas kultursidor. Men som ändå säljer som smör och älskas av läsarna.

Medaljens baksida målas också beskrivande. Tidningsrubrikerna, att aldrig få vara anonym, stalkers ... pressen att leverera, pressen att synas. Det är ju tyvärr en realitet idag att en författare även måste vara ett varumärke för att sälja. Bokförlagen behöver personligheter som säljer sig själva. Ändå känns det inte alls självklart att samma person som älskar att sitta ensam i månader vid datorn, djupt försjunken i sin egen berättelse, ska vara samma person som älskar att stå på scenen och flirta med sina läsare.

Eller också är det precis det som är charmen. För några få. Ja, ja, vad är väl ett liv som bestsellerförfattare. Det kan ju vara fruktansvärt tråkigt och långtråkigt eller .... eller helt enkelt underbart.

Kommentarer

Populära inlägg